Vilken resa

Lördag morgon och vi börjar preppa Linnea inför kappseglingen.. På väg hem får jag punka precis innan mörköbron, ett omen?

Söndag morgon kommer och vi tuffar ut mot Sandhamn. Dassigt väder och en längre resa än uppskattat, väl framme blev sömn i kojen uppskattat… Ribb båt till presskonferens i Stockholm, helsida i KSSS tidning, ursäkta, men vad i helvete har jag gett mig in i?

Sedan flyter ett par dagar förbi i oregelbundet rutinmässigt arbete tills jag vaknar upp i Visby med en tamp i vardera hand som leder till en spinnaker, svävande 4 meter över havet och uppsvälld som en ballong.

En drakflygning jag sällan kommer uppleva igen, fingrarna vita av trycket i vinden och en accent under mig i överljushastighet jämfört med dom som hade oturen att ligga 30m väster om oss… Rapportering efter rapportering, vad skall hända?!

Målgång… Stående ovationer från de i Sandhamn… Väntan… Vinst?! Va? Vi? Med den? Inget kan jag om segelbåtar men sett till alla andra, med DEN! Endorfin i all ära, mina händer skakade långt efter öl, bastu och sömn…

Jag vill tacka Ruda och Micke Jakobsson för ett härligt teamwork, symbios kanske är ett bättre uttryck men listan kan göras lång. Ett stort tack till Micke Eriksson som gav mig och hela vårt team denna drömchans. Samtidigt sörjer det mig, och jag tror jag talar för oss alla, att du inte kunde delta.

Nu tar vi hem din Linnea, en Albin Accent, som Gotland Runt vinnare 2011. Vid pekskärmen //Buff