Novemberkåsan 2010

Årets kåsa gick i ”Chris Rayans” fotspår. Ni vet han på Discovery som överlever i extrema miljöer. Dagen började med att förtrupperna träffades vid Lövhagen 06.30, för att transportera ut materiel och värma storstugan. Självklart ville motorn inte starta, trots att den kom direkt från varmgaraget. De små kineserna gillar inte 13 minusgrader. Kan ju säga att läget kändes bistert. Vi började diskutera att ro över, då det inte verkade finnas andra alternativ. Då startade motorn. Vi lastade båten full med allt man kan behöva för att övernatta i stuga på en ö i skärgården, mitt i vintern. Bland annat tog vi med oss en kubikmeter torra embalage plankor för att värma skorstenen med, så att stugan inte, som förra året, rökfylldes.

Första projektet på ön blev igångsättning av eld och vedhuggning. Fördelen med minusgrader är att det är lätthugget. 08.30 ringer Hasse Trålaren som står redo på Lövhagensbryggan med alla vapen och utrustning för detta. Då händer det igen. Båtmotorn startar inte !!! Ruda ror över, i 7m/s motvind och numera moderata -9 grader. Väl framme vid Lövhagen har övriga deltagare anlänt och diskussioner angående båtmotorn tar vid. Hasse åker iväg för att ordna annan motor. Då startar båtmotorn. Två transporter över sjön och alla 11 är på plats.

 

Det är nu det vänder, på Björnö finns uppvärmd (runt 0 grader) storstuga och varm glögg.

Gemensam genomgång av vapen och skjutplats och sen igång med lerduveskytte. Nytt för i år var att församlingen kompletterats med en ny skjutledare i form av Peter Goodfellow. Jägare, militär och medlem i Dalarnas Partisanförbund. Alla fick skjuta så mycket hagelbössa de bara orkade. Syftet var att träna sig inför klubbmästerskapet som skulle hållas efter lunch.

Klubbmästerskapet körs som en duell. Två skyttar, en duva och övriga avgör vem som träffar. Ibland blir det omskott för att det var lika. Till slut var Christoffer Höglund och Mikael Ericsson kvar i final. Nu kom nerverna in i bilden. Antingen missade båda duvan eller så träffade de samtidigt. Till slut tog Christoffer hem det genom ett tidigt skott på uppgång. Grattis Christoffer till titeln ”OBK Klubbmästare i lerduveskytte”.

 

Nu övergick vi till att skjuta med alla de andra vapnen. Från cal 22 till något som hette Wetherby Magnum och som var så stort att man garanterat skulle bli sjukskriven om man provade att skjuta med det. Då ingen ville bli sjukskriven så fick den bössan ligga. Skjutningen avslutades med en skidskyttetävling, fast utan skidor. Fem skott på mål, alla träff = gå vidare. Flytta målet 10 meter och till slut var Hamnfogden själv vinnare. Nästa år kommer det att finnas skidor på plats.

 

 

 

Då var det äntligen dags för middag nr 1. Chiliconcarne gjord på älg av Peter G. Vi dukade med det fantastiska Oaxen porslinet och avnjöt en delikat måltid. Dags för underhållning av Oaxens Rocklubb och det som vi egentligen kom hit för hade börjat. Att sitta i storstugan, numera uppvärmd till över 20 grader, med en vargavinter utanför dörren känns helt enormt. Mys på hög nivå. Framåt åtta rycket var det dags för middag nr 2, grillat vildsvin från Hasses frys med potatissallad. Nu börjad stämningen bli hög och det var dags för det sista slaget. Radiostyrda stridsvagnar, med ir öga går det att detektera träffar och därför går det att köra tävling även i detta. Mimmi var helt oslagbar och vann denna gren. Därefter följde partisanmusik framförd av Peter. Kvällen avslutades framåt två rycket på riktigt skogshuggar vis med armbrytning.

 

Söndag morgon och 30 centimeter ny snö. Båtmotorn startade efter endast 10 minuter och hemtransport påbörjades. Inte helt enkelt med dessa snömängder. Väl över visade sig att vägen ner till Lövhagen inte var plogad. Christoffer fick agera plog med sin 4-hjulsdrift och det gick bra fram till Söräng, där plogvallen satte stopp för all framfart. Tack och lov så kom plogbilen efter en 1/2 timme och räddad upp situationen.

 

Som sagt, mycket tuffare än så här blir det inte. Ni lyckliga människor som var med på kåsan 2010 har något att minnas tillbaka till. Tack för att ni ville komma över och leka med mig.

//Hamnfogden